Om mig - Exempel

 

Jag heter Jenny Nolhage och bor med min man och mina hundar i utkanten av Sala. Djur har alltid varit ett stort intresse och redan som barn på 70-talet fanns tankarna på hundavel. Jag har alltid tyckt om att läsa och det var naturligt att köpa de hundböcker som fanns i bokhandeln i Osby där familjen bodde då.

hundavel 70-tal 

På 70-talet blev det enda avelsförsöket en ganska misslyckad satsning på kaninavel tillsammans med min bror.

Bättre gick det på 90-talet då jag tillsammans med min dåvarande man hade en gård på småländska höglandet och jag ägnade några år åt fåravel.

Många hundar har passerat. Newfoundlandhunden Matti var första hunden som jag gick kurser med. 11 år gammal gick jag tillsammans med min äldre syster och Matti på brukshundklubben i Osby. Sedan kom westien Mathilda som blev en mycket kär vän - men väldigt mycket terrier...

Mathilda 

Längre fram på 1990-talet då jag hade en skock får väcktes tankarna på en vallhund. Border collien Balder flyttade in. Egentligen var planen en tik, men det blev bara 6 stycken hanar i kullen. Med Balder lärde jag mig mycket om inneboende egenskaper hos en hund och vi vallade till vardags hemma på gården.

IMG_1313

Vad jag lärde mig mycket av Balder!

Men livet ändras och Balder och jag flyttade från gården på landet och fåren. Vi hade ett bra liv ändå men han ställde stora krav på mental stimulans, som är självklart för en borde collie - det är en arbetande hundras. När det så var dags för en ny hund efter Balder dök tanken om att kanske skaffa en labrador upp. Kände ju en del labradorer, inte minst genom min nära vän Gunilla. Vi kollade en del kennlar och blev själva granskade av uppfödarna, till slut föll alla pusselbitar på plats hos Tina på Labotinas kennel. Tiken Lovis väntade valpar och ömsesidigt tycke uppstod.

IMG_5620

Alma föddes med sina 11 syskon i slutet på maj 2011. Hon är en fantastiskt härlig hund och det är helt självklart att hon får namnge min uppfödning även om hon själv inte blir stamtik. Alma är precis som sina syskon en mycket energirik och påhittig hund. Hon älskar att träna och hittar inte jag på något hittar hon på saker själv! Almas uppfödare, Tina Netz, sa en gång att jag var den enda valpköpare som inte hade ringt och gråtit över min hunds höga energi. Kanske berodde det på att jag haft en border collie precis innan...

Alma har varit och är min läromästare! Hon överlistar mig och utmanar mig. Hon säger aldrig nej till träning och hon lärde mig grunden i att träna jaktapportering med en retriever. Det är med stor kärlek och glädje vi delar livet. Hon är ingen enkel hund. De som tror att en labrador går snällt vid sidan och viftar lugnt på svansen åt allt och alla känner inte Alma och hennes syskon. Hon har utav pur glädje och hög energi dragit omkull mig både på unghundskurs och på utställning (givetvis i regn och lera!), hon ska bara fram och kolla om det är roligare hos grannen. Snabba reaktioner och samtidigt stor integritet och känslighet. Och tyvärr även svår allergi mot flera olika saker. Alma är pigg på allt och vi har gått kurser i det mesta - tävlingslydnad, viltspår, freestyle, nosework, jaktapportering med mera.

När jag 2014 gick SKKs uppfödarutbildning, var på väg att registrera kennelnamn, hade fått med maken på minisemester för att kolla tilltänkt handhund så blev det klarlagt att Alma har allergi mot dammkvalster, vissa grässorter, lamm, soja med mera. Tack och lov har Alma reagerat väl på medicineringen och vi har ett bra liv bara vi undviker vissa saker. Så då blev det halvhalt på uppfödarplanerna. Jag fortsatte uppfödarutbildningen och började leta uppfödare för att istället köpa in en ny tikvalp. Hade några uppfödare lagrade i minnet från hundar jag sett på utställning. Valet föll på Lorcas kennel utanför Göteborg och det blev Märta, Lorca´s River Kiss, som i maj 2015 flyttade hem till oss. Jag är så tacksam för att Annika Niklassson Adolfsson på Lorcas kennel lät mig köpa henne!

Nu har det snart gått tre år sedan hon flyttade in och nu våren 2018 är det dags för parning och som förhoppningsvis leder till första valpkullen.

Med Märta har jag framförallt inriktat mig på att träna jaktapportering. Hon är en hund med stor vilja att samarbeta, mjuk och följsam. Så följsam så att när hon var valp var det svårt att träna inkallning, hon var ju alltid nära. Märta är den gosigaste hund jag någonsin haft, hon tar alla tillfällen till att vara nära. Jag tycker att jaktapporteringen är fantastiskt rolig träning och det ger både mig och hundarna så mycket stimulans. Det finns hela tiden mer att lära för mig. Och just jaktapporteringen är ju det labradorerna är avlade till att göra. Jag siktar på att lära mig mer och komma till prov med Märta eller framtida hundar.

Livet med hund är lärorikt, och för varje ny hund är det nya lärdomar.

En annan väg till kunskap och erfarenhet om hundar och särskilt labradorer är att vara engagerad i rasklubben - Labradorklubben. Jag engagerade mig mer aktivt för tre år sedan och det har gett mig möjligheten att lära känna och lära av erfarna uppfödare. Jag är nu inne på andra året som ordförande för regionföreningen i Labradorklubben Västmanland som också omfattar Dalarna och Gävleborg.

Jag är mycket intresserad av den moderna etologiska forskningen kring hund, finns så mycket spännande att läsa och lära av för att förstå de fyrbenta familjemedlemmarna! Så hyllan med hundböcker fylls regelbundet på.

Samarbetet mellan människa och hund är flera tusen år gammalt och dagens hundar vill inget annat än att samarbeta med oss!

thumbnail_IMG_4834